Life ends but memories are shared in tears...

Idag var begravningen eller sk. Minnesstund/urnsättning för min farbror som dog 9 juli. Det har tagit sån tid för att han har färdats från Riga hit. Det var en dag när min farbror var påväg till färjan för att hälsa på oss släktingar på andra sidan Östersjön som olyckan var framme. Med presenten bredvid sig i passagerarsätet till min andre farbror somnar han vid ratten...frontalkrockar med en lastbil och dör. Bilen ser inte längre ut som en bil och det dröjde tills dagen efter när vi får reda på detta då händelsen sker i Riga och de inte lyckats få tag i någon anhörig tills då. Lars-Göran har överlevt hjärtproblem som ledde till pacemaker och hade precis friskskrivits från cancer för andra gången när detta skedde. Det är fan inte rättvist! Man kan länge diskutera varför men denna chock kommer aldrig kunna förstås.. Mest synd är det om min farmor som först förlorar sin man för många år sedan och sen sin livskamrat 2007, hennes dotter (min faster) i höstas i svår cancer och nu sin äldste son. Livet är inte rättvist och det visar sig i dessa tider! Vila i frid <3

Pappa lyckas självklart med att köra för fort när polisen står med lasern vid en KYRKA? 79 på 60-väg gav 2400:- i böter men klart lär sig min käre far inte av sina misstag, utan fortsätter en stund senare ligga ca 20 km/h över hastighetsbegränsningen.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0